Hållbara plaströr – möjligheter och begränsningar med moderna återvinningsmetoder

Hållbarhet i leveranskedjan är ett viktigt beslutskriterium för kommuner, leverantörer och nätoperatörer. Plaströren har totalt sett en mycket bra miljöredovisning, särskilt i jämförelse med andra material. En översikt över återvinning, biobaserade material och Environmental Product Declarations (EPD:er), som utvärderar hela produktlivscykeln.

Inom många områden, till exempel i vattenförsörjningen, avloppshanteringen eller i byggbranschen, är rör av plast idag oumbärliga. Trots det står de i fokus för hållbarhetsdiskussionen på grund av sitt fossila ursprung och potentiella miljöbelastning. Men plaströr är redan idag mer hållbara än vad deras rykte antyder.

Återvinning i plaströrstillverkningen

egeplast bearbetar huvudsakligen den termoplastiska plasten polyeten och återvinner internt 100 % av det avfall som uppstår vid start och stopp av produktionslinjerna. På så sätt blir varje gram plast till slut ett rör och inget material slösas bort.

Andelen inköpta återvinningsmaterial är låg, eftersom det – på grund av plaströrens mycket långa livslängd – helt enkelt finns få returer. Plaströren fyller nämligen sitt syfte under en mycket lång tid och det finns ingen
anledning att byta ut dessa rör.

I princip kan termoplastiska plastrecyklat som finns på marknaden utan problem tillföras bearbetningsprocessen och bearbetas till nya rör. Kvaliteten på dessa återvunna material kan dock inte jämföras med kvaliteten på de ursprungligen använda materialen. Därför används återvunna material idag inte för tryckrör eller ens dricksvattenrör, utan endast inom området trycklös avloppshantering, regnvattenhantering samt kabelskydd.

Befintliga metoder för återvinning

För närvarande finns det olika metoder för att återvinna plaster:

Post-Consumer-recyklat (PCR):
Återanvändning av plaster från hushållsavfall (t.ex. från förpackningar) i rörproduktionen

Post-Industrial-recyklat (PIR):
Användning av industriavfall, t.ex. produktionsrester från den egna tillverkningen

Flerlagerstrukturer:
Användning av recyklat i rörens kärna, medan det yttre skiktet består av nya varor (för hygieniska eller tekniska krav)

Här skiljer man mellan kemisk och fysisk återvinning.

Vid kemisk återvinning delas polymererna upp på molekylär nivå i
sina kemiska grundbeståndsdelar.

Efter demontering kan dessa sedan användas igen för tillverkning av nya plaster som har samma kvalitet som nya varor. Tyvärr är den kemiska återvinningen mycket energi- och kostnadsintensiv.

Däremot förblir den kemiska strukturen oförändrad vid fysisk återvinning.

Vid denna form av återvinning finfördelas plaster och bearbetas sedan igen, så att nya rör kan extruderas av detta material i framtiden. egeplast använder mekanisk återvinning av sina egna Post-Industrial-recyklat för att leva upp till det ekologiska ansvaret och arbeta mer resurssnålt.

Hållbarhet i fokus

Dessutom finns det metoder för att tillverka basmaterialet för våra rör, polyeten, inte av fossila råvaror, utan av förnybara råvaror. Dessa så kallade biobaserade plaster kan ha samma egenskaper som de fossilbaserade materialen, men har lägre CO2-utsläpp i sin tillverkning. En hämmande faktor här är den begränsade tillgången på förnybara råvaror, vilket också har en tydlig inverkan på materialens pris.

Eftersom biobaserade plaster, som endast skiljer sig från de fossilbaserade materialen i sitt ursprung, men inte i sin kvalitet, endast är begränsat tillgängliga, har massbalanserande metoder etablerats, så att en tillverkare noggrant kan dokumentera vilken kund som får vilken råvara:

Med hjälp av massbalanssystemet följs bokföringsmässigt hur mycket hållbart råmaterial som har använts. En del av de polymerer som produceras av detta får deklareras som ”ISCC PLUS-certifierade” – i enlighet med andelen använda hållbara råvaror.

Därvid märks slutprodukten inte fysiskt, utan den hållbara andelen fördelas beräkningsmässigt med hjälp av massbalanssystemet. Detta gör det möjligt att även använda hållbara råvaror utan att kräva en anpassning av produktionsprocessen. Den certifierade andelen dokumenteras för att möjliggöra en verifierbar och transparent hållbarhetskommunikation gentemot kunderna.

Mer transparens tack vare EDP:er

Hur hållbara olika byggprodukter är kan, förutom råvaran, också vara starkt beroende av tillverkningen. Används grön energi? Finns det slutna kretslopp för kylvatten etc.? Dessa aspekter kan jämföras objektivt med hjälp av miljömärkningar som EPD:er.

Hållbarhetsvärdena i EPD:erna baseras, i motsats till andra certifieringar, inte bara på produktionen, utan avser hela produktlivscykeln för en produkt. Detta standardiserade förfarande möjliggör en enkel jämförelse för slutkunden, för att även kunna beakta hållbarhet i beslutsfattandet.