För att enhetligt reglera fiberutbyggnaden med grundläggning, det vill säga läggning ovanför standarddjupet eller ovanför markytan, publicerades DIN-standard 18220 ”Trenching-, fräs- och plöjningsmetoder för läggning av tomrörsinfrastruktur och fiberoptiska kablar för telekommunikationsnät” den 2023-07-28. Dipl.-Ing. Meinolf Rameil, teknisk chef på Tracto-Technik, förklarar fördelarna och nackdelarna med den nya standarden i en expertintervju med Dr.-Ing. Thorsten Späth, chef för egeplast produktledning.
Den nya DIN-standarden 18220 välkomnas i princip av branschen, men bedöms också kritiskt av vissa. För även om en standard för de inkluderade specialformerna av öppen byggmetod säkert är meningsfull och viktig, kvarstår frågan om de schaktfria metoderna. Dipl.-Ing. Meinolf Rameil, teknisk chef på Tracto-Technik, har i samtal med Dr.-Ing. Thorsten Späth, chef för egeplast produktledning, tydligt tagit ställning i frågan.
Thorsten Späth: Generellt sett: Hur bedömer du DIN 18220?
Meinolf Rameil: I grund och botten är det rätt och viktigt att standardisera de specialmetoder för öppen byggmetod som nämns i DIN 18220. Detta är grundförutsättningen för att dessa alternativ till den klassiska öppna byggmetoden ska bli standard. Den stora bristen med standarden är dock att hela området med schaktfria metoder inte beaktas. Detta innebär att en viktig möjlighet att använda dessa moderna metoder, som är mycket lämpliga för fiberutbyggnad, oftare än idag, går förlorad.
Tror du att bristen på omnämnande av schaktfria metoder kommer att påverka deras roll negativt inom fiberutbyggnaden?
Ja, jag tror att standarden kan tolkas så att endast de metoder som anges där får användas som alternativ till den öppna schaktmetoden.
Trenching-metoder erbjuder fördelar jämfört med den traditionella öppna byggmetoden med grävmaskiner och hör därför hemma i en sådan standard. Men varför förblir de schaktfria metoderna oreglerade? Ofta är de att föredra inte bara ur ekonomisk, utan framför allt ur ekologisk synvinkel. En standard som utelämnar dessa moderna metoder gör målet om en snabb, kostnadseffektiv och framför allt hållbar fiberutbyggnad en björntjänst.
Hur stor bedömer du denna standards inflytande eller betydelse inom detta komplexa ämnesområde?
Jag utgår inte från att bristen på inkludering av schaktfria metoder i DIN 18220 kommer att ha direkta effekter på användningen av dessa metoder. Vad jag däremot anser vara realistiskt är en viss marknadsförvrängning – här antar jag naturligtvis ingen avsikt.
Men standarden kommer att hamna i starkt fokus för politik och förbund på kort sikt. För kommuner och telekommunikationsföretag kommer det – med rätta – att finnas utbildningserbjudanden och omfattande informationsmöjligheter. Resultatet blir att de metoder som standardiserats i DIN 18220 automatiskt kommer att upphandlas och användas oftare. Omvänt innebär detta en nackdel för de schaktfria metoderna.
Borde den motsatta utvecklingen eftersträvas i dina ögon?
Ingen tvekan. Schaktfria byggmetoder, till exempel horisontell styrd borrning eller jordraket, bör användas mycket oftare vid läggning av fibernät. Vi behöver lösningar inom detta område där belastningen på ytan ovanför kabelsträckan är minimal. Natur, människor, bostadsområden, vägtrafik, butiker och företag – schaktfria metoder minimerar störningar och står för korta byggtider, litet utrymmesbehov och kostnadseffektivt utförande.
Hur borde standarden ha sett ut i dina ögon?
Enligt min mening är behovet av en omfattande standardfamilj uppenbart. På så sätt skulle alla alternativa läggningsmetoder kunna täckas – även på standarddjup.
Du nämner standarddjupet. Ser du nackdelar med grundläggning?
Trots sina fördelar är även grundläggning ett massivt ingrepp i en tidigare intakt infrastruktur. Ibland går det bara några månader efter byggarbetenas slutförande innan de negativa effekterna blir tydliga. Förutom frostskador är även nivåförändringar eller markförskjutningar av vägkroppen kända problem.
För de nedlagda fiberoptiska kablarna innebär det grunda läget en ständig risk för skador. Senare bygguppgifter kräver ökade insatser, ibland kan till och med en omläggning bli nödvändig. Dessutom saknas ett omfattande ledningsregister för dokumentation av fiberledningarnas exakta läge, vilket ökar risken för skador eller nätavbrott.
Källa: Hållbarhet
